Imorse efter att jag pratat med födelsedagsbarnet, så började jag fundera. Vi saknar ju varann så väldans mycket och det är ju bara att inse att det kommer dröja innan vi tre kan ses igen.
Så efter lite huvudbry och ännu lite funderanden, så kläcktes idén. Tadaa, det blev en blogg! Så nu kan vi ses, fast ändå inte. Lite förtröstan ska man alltid ha.
På återseende!
/Eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar