torsdag 23 september 2010

3 mil med bajs i byxan. så kan livet vara ibland

Jag har de underbaraste vännerna i er två och på fredag återförenas järngänget igen. äntligen. midsommar var sista gången vi alla var samlade.. herra. en hejdundrande helg blir det. och trots slut på kontot tar jag mig ner på bekostnad av mina kära. det där med att bli en börda för andra och inte kunna leva själv, bara som en parasit på andra, det tycker jag inte om. men om ändamålen helgar medlen. vi får vara tillsammans och då får jag helt enkelt svälja stoltheten. aaaaakkkkkkkrrrrr, vad jag längtar. och kanske kanske kommer vickan med mig upp sen hoppas hoppas. här snöar  det för fullt. och faktiskt, det har lagt sig ett slasktäcke på marken. ombyte till träningskläder sker och jag ger mig ut för att löpa och för att bara ha flåset i tanken...

älskar er och snart ses vi! 9 dar!!!!!!

en låt för hur jag känner för er. det är en av mina absoluta favoriter..

Born like sisters to this world
In a town where blood ties are only blood
If you never say your name out loud to anyone
They can never ever call you by it

If I kiss you where it's sore
If I kiss you where it's sore
Will you feel better, better, better
Will you feel anything at all
Will you feel better, better, better
Will you feel anything at all

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar