Och så var det söndag. Jag var ut en sväng igår och hade jätteroligt! Blev endel Guitar Hero innan vi gick ner och sen blev det öl på uteservering. Väldigt lugn, men också en väldigt lyckad kväll.
Men det är en känsla som breder ut sig varenda gång jag går ut, går på stan eller likande i Sundsvall. De flesta känner jag igen och det är oftast samma människor jag ser och träffar på. Tankar om att blir det inte roligare än såhär? Kommer det aldrig hända något oväntat eller spännande? Jag vet inte när det senast hände att en kväll ute överraskade mig. Jag vet inte, kanske har jag för höga förväntningar. Det skulle ju isåfall inte vara första gången.
En viss bitterhet kryper också sig på en dag som denna. Jag har varken hört från Resia eller Ishotellet och jag är smått rädd för att jag ska fastna som jag gjorde förra året vid den här tiden. Då jag gick arbetslös från september till februari. Det är skitjobbigt att inte veta vad som ska hända, det ligger utanför min kontroll.
Jag är redo att för så mycket, men hur länge ska den känslan hålla i sig innan man så smått börjar att ge upp? Hur länge orkar man egentligen vara på tårna?
Nä, det känns lite bättre nu när jag fått ventilera mina tankar och känslor. Nu står det middag på schemat och sen ska jag iväg och träffa en kompis som jag inte sett på ett och ett halvt år.
Ta hand om er, jag saknar er!
Massa kärlek,
Viva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar