Ja, att bli vuxen är lite knepigt. När man är 17 så är man stora damen och vill bara att födelsedagen ska komma. Körkort ska tas, studenten likaså och sen fort som ögat så ska ett jobb skaffas så man kan flytta hemifrån. Det var precis vad jag gjorde. Vilken rolig tid det var. Men sen så kom tankarna krypandes och med den kom de första tecknen på att jag ville vidare. Så ett halvår efter att jag fyllt 20 så drog jag ner till Nyköping och en 2-årig utbildning. Två år i kollektiv, erfarenheter, dumheter och väldans massa jobb och slit. Drömmarna var oändliga och det fanns inget som kunde stoppa en. Eller kunde fanns det de? Ekonomisk kris alldeles lagom till examen satte väldiga krokben för oss alla. Då kom tankarna igen. Vad är det jag vill göra? Varför vill jag vara i Stockholm? För att alla andra är där? Jag trivs ju inte ens där, nä fy tusan för storstan. Så efter ett halvår av arbetslöshet så trodde jag äntligen att jag hittat hem i ingenmanslandet. De beslut som såhär i efterhand visat sig vare de bästa, är det har känts rätt i magen. Sluta lyssna på huvudet, känn efter i magen!
Ellen, det jag vill ha sagt med det här är att det aldrig är lätt och välja, eller veta vad som är bäst för en själv. Hur man än väljer och tror att man är på rätt spår så kan man hamna någon annanstans som kan visa sig vara något så mycket bättre. Tackvare alla dessa val så lär man sig också, det är inte bara pest och pina. Ta det bara piano, för om du skulle hamna på fel ställe så är det inte världens undergång. Det går alltid göra om, göra rätt.
Det heter ju superhjältinnor! Precis vad vi är:)
Pusspusspusspusspusspuss
/Viva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar