tisdag 18 januari 2011

Framtidsutsikter för 2011

Se där, gubben Günter hörde av sig igår (via mail) och berättade att jag hade fått jobbet i Gimo. Provanställning på ett halvår och en timlön på 122 riksdaler. Tack men nej tack sa jag.
Bara en sån sak som att ge ett sådant besked över mail, konstigt. Sen att hela han var otroligt skum och osympatisk gjorde valet mindre svårt. Nä, någon flytt dit blir det inte, tack men nej tack.

Jag är inställd på Luleå, jag vet inte varför egentligen. Jo, jobbet tror jag skulle vara skitkul. Men att jag just dras till den staden vet jag inte. Den är ju heltklart mysig, lagom stor och de har Carlings. Jag tyckte mig se några hunkar när vi var där också. Så vad mer behövs? Jag är inte speciellt storbjuden, eller är jag det?
Ge mig ett jobb som jag trivs med, en lägenhet som har walk-in-closet och en karl som avgudar marken jag går på. Är det för mycket begärt? Nä! Har fått höra till enda att jag är för kräsen både när det gäller jobb och karlar. Men ska man inte vara de då? Ska man då hellre sänka sina "krav" och vara glad för det man tilldelas? Hur långt skulle man då komma, hur mycket skulle man utvecklas? Nä, men jag är så tacksam för mitt jobb på hemtjänsten. Jag trivs inte där, sjukskriver mig ofta för att jag inte vill gå dit, men att tänka att jag skulle kunna få något bättre? Nej, det är för sent eller jag är glad att jag iallafall har ett jobb att gå till. Och min pojkvän, ja han är väl inte den som jag tänkt mig att jag skulle vara tillsammans med. Men han är snäll och det är det som räknas.
Jag vill inte med det här säga att man är dum i huvudet om man har det såhär, men för den sakens skull behöver inte det vara det som är rätt för mig. Jag har stora tankar om det jobb som jag vill ha, jag vill trivas, utmanas och känna att jag kan bidra med någonting. Jag vill ha en karl som det ska kännas så självklart med. Kalla mig kräsen, jag kallar det att jag vägrar att nöja mig för mindre än vad jag tycker att jag är värd.

Så återigen, det här året, är året då jag ska komma lite närmre det liv som jag vill ha. Nu får det vara slut på skiten.

Nu ska jag ta tag i dagens bestyr, så som att storstäda kylskåpet och annat roligt. Därimot har jag tagit ner en ny fillm tills ikväll, Lemmy. En dokumentär om Lemmy Kilmister (sångare i Motörhead), kommer med all säkerhet vara underhållande.



Ellen - hoppas det går bra i Sunderbyn, jag tänker på dig.
Hjerpe - skicka ett mms på Sigge när han väl fått dumstruten på sig:)

Pussar och kärlek till världens bästa vänner,
Viva

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar