Alltid i sista minuten.

Ja, då var det äntligen dags. Väskan är packad och humöret är på topp!

Det enda som grämer mig är att jag verkligen måste få gå på toa innan jag åker, just nu ser det inte särskilt ljust ut.. Ni vet ju hur jag är, kan inte gå på offentliga toaletter och tågtoaletter är nog det absolut värsta!

Musik var det ja, ska lägga in lite nytt och som vanligt gör jag det i sista minuten.



Min nya favoritserie, undrar varför..

Nä, nu drar jag! Ta hand om er mina pinglor!

Puss,

Viva

Changing coulors.

Har haft en bitter period, men nu så stänger jag in de tankarna och känslorna i ett litet liitet rum och slänger bort nyckeln. Det är dags att bli mitt gamla vanliga optimistiska jag, inte en dag för sent.

Häromdagen så kom jag äntligen på vad jag hade för användarnamn och lösen på min gamla blogg och har suttit och tittat igenom den. Mycket minnen, mycket roligt. Men en av de sakerna jag blev gladast för var att jag äntligen kom på vad artisten hette som jag har funderat så mycket på. En låt som jag verkligen längtat efter, men som jag inte förens nu kom på vad den hette. Ni måste lyssna, den är så jäkla bra och precis efter finns en annan gammal favorit som ni båda kommer att tycka om.

Fantastika låtar.

Det mesta som upptar mina tankar för tillfället är resan till Stockholm och Norrköping, längtar riktigt mycket. Men jag har hunnit med en heldel annat också, slänger in lite bilder och så får det vara bra för den här gången.

Så gott, såå jävla smarrigt!

Ja, påsken kom tidigt iår, men det skiter jag i.

Saknar er väldigt mycket, älskar er ännu mer, puss!

/Viva



Stone cold crazy.

Hoppas du fick några bra svar hos doktorn Hjerpe och att du snart blir frisk igen!

Idag har jag fått två svar från olika jobb att jag inte har gått vidare. Imorgon tänkte jag ringa Söderberg & Partners, bara för att kolla läget och berätta att jag är väldigt intresserad. För nu är jag på upphällning. Jag måste MÅSTE ha ett jobb, för det enda som upptar mina tankar just nu är inredning. Jag vet, det låter helt sjukt men så är det. Jag tror lite beror på att jag är rätt less över att Nicklas ska flytta, eller jag ska ju också göra det. Men det är så jävla typiskt att träffa någon som är så jäkla bra och som man vet att det inte kan bli nå mer med. Jag gick in i det med tanken om att det skulle vara en kul engångsgrej, men sen visade ju karljävlen att han va något att ha. Var väl väldigt onödigt! Sen nu när vi har hängt ganska mycket så inser jag ju att han inte är så tokig, nä han är rätt bra faktiskt. Så istället för att gräva ner mig i bitterhet så ställer jag om och koncentrerar mig på vad jag vill uppnå med att få ett jobb, ja förutom att få lön och träffa nya människor ( och bla bla bla). Så då blir det inredning. Jag har mappar fullproppade med ideér och inspiration. Jag kollar på hemnet och drömmer mig bort mot tapetrivning och målning. Har letat upp hemsidor som nu är som knark, om ni behöver tips på vart det finns riktigt heta tapeter och köksinredning är det bara att säga till, jag kan guida er!
Ja, jag låter helt galen och förmodligen är jag på god väg att bli det. Men det här funkar för mig. Förnekelse och envishet om att vägra känna något har gjort att jag nu är inredningsknarkare. Ja, bullbak och matlagning har jag ju använt som terapi i flera år så det gills ju inte.

Vem vet, det här kanske kan funka? Istället för att lägga energi och tankar på min bitterhet över att det inte kan bli något mer mellan oss, så går all den energin åt till att söka jobb. På något vis känns det ännu lite viktigare nu, jag som inte trodde det var möjligt att bli mer jobbkåt än vad jag redan var. Men om jag flyttar härifrån så är det på något vis jag som bestämmer att vi inte kan ses mer, det blir mer på mina villkor. Hänger ni med? Äh, det är nog bara i mitt huvud som det känns logiskt, men jag behövde få skita ur mig alla tankar.

Så nu blir det ett annat typ av bajs, bildbajsning.

Pussar och kärlek,

Viva

Killing me softly.

Fy fan vilken träningsvärk jag har idag och värre kommer den bli då jag just kommit tillbaka från dagens runda. Jag har dragit upp tempot ordentligt för att inte resultaten ska vänta på sig allt för länge. Jag har ett par nyinköpta jeans som SKA sitta som en smäck! Tillsammans med en tshirt och höga klackar ska jag vara hetare än någonsin när jag äntrar hufvudstaden. Banne mig!

Som ni kanske märkte så var jag något bitter sist jag skrev, jag har kommit på anledningen och också försökt göra något åt det. Från och med nu så är det inte bara Luleå Expo som hägrar, jag söker alla tänkbara jobb i Luleå. Jag kan inte sitta och vänta på att fruntimmret möjligtvis hör av sig. Och jag måste komma hemifrån inom en snar framtid, jag håller på att bli komplett galen. Pappa och jag går varandra på nerverna nå oerhört och någon dag kommer jag brinna.

Pussar och kärlek,
Viva

JUMP

citerar hitch och käner mig sådär djup med ändlös botten..

"Life is not the amount of breaths you take. It's the moments that takes your breath away"

ja jävlar det var djupt av mig.

pusselipuss på er!!!

/biffen

genom eld

blommorna är vattnade.
tvätten är tvättad.
rummet är städat.
väskan är packad.

kvar på listan står endast dusch och påklädning sen åker vi till lainio för att vara där hela helgen :)
jag ska köra en massa skoter, kanske pimpla lite, och åka tokmycket skidor med wilma och freja!
Johanna åkte imorse och nu är det rätt tomt, vi har haft det så mysigt. men vi syns nog om inte alltför länge igen :)

Sitter dom när dom står, eller är det tvärtom?

Men jäklarns vilken bra vecka du ska ha snuttan och grattis till betyget! Och du får träffa Hjerpe två gånger på bara några dagar, fy så orättvist! Vad säger du Hjerpe, ska du inte skita att åka upp till Keb och istället ta några semesterdagar i Sundsvall? Ja ja jaa, ta med dig plugghästen också!!!

Idag har jag vart ute och tagit en långprommis, men det var så jävla halt så fort gick det inte. Sen på vissa ställen var det lervälling, det märks att våren är på stark frammarsch! Heja heja för vår!!

Jag har sökt två jobb idag, ett som kontorsassistent här i Sundsvall (whoo..hoo..) och ett som serviceledare på Manpower i Luleå (yeah!). Jag kan bara inte sitta och vänta på att höra nå från Luleå Expo, jag har ju egentligen ingen aning om när de hör av sig. Det enda jag vet är att jag blivit lovad en intervju, men när den blir vet jag inte. Men sen är det ju också så klurigt, det är ju jobbet som jag veeerkligen vill ha. Så om jag nu skulle bli erbjuden något annat vad gör jag då? Det känns lite riskabelt att tacka nej bara med en förhoppning om att jag kanske får det andra. Åååh...vad hände med året som allt skulle gå vägen? Kan det inte bara vara liite enklare? Fast oftast är det som man verkligen vill aldrig enkelt. Typiskt. Jag röstar för att det ska vara lite enklare, iallafall i det här fallet. Jag har väl väntat länge nog? Har jag inte? Va va va?!?! Jag håller på att bli galen! Dagarna börjar alltid likadant. Jag klickar igång telefonen och navigerar in mig på mailen, medans den laddar klart så kommer tankarna. Tänk om Margit har hört av sig, tänk om jag ska få komma upp? Vem ringer jag först och berättar för, vad ska jag ha på mig, kommer hon tycka om mig, ska jag ta buss eller tåg upp?? Ni hör ju.. Det hinner gå väldigt många tankar innan sidan laddat klart och det står Inkorg (0). Och då tänker ja, "Nä, de är klart, de kommer säkert inte höra av sig förens på eftermiddagen". Så vid tre-fyra snåret görs samma procedur om.
Som ni märker och som jag insett så kan det här sluta på två sätt: Antingen så kommer jag bli komplett galen och för all framtid bo i mina föräldrars källare. Jag kommer aldrig få mitt biblotek, min böjda gröna soffa, mina uppstoppade fåglar och ett turkost kök med rutigt golv.
Eller så kan det sluta med att Margit hör av sig inom en snar framtid och ber mig komma upp. Väl uppe är jag ett totalt nervvrak, men lyckas på något sätt göra ett gott intryck. Jag får beskedet om att jag får jobbet och hittar något tillfälligt ställe att bo på innan jag kan få lån på banken och köpa mig en lägenhet (som för övrigt är svindyra om man jämnför med priserna här i Sundsvall). Sen tar jag en helg då jag åker hem och packar allt och åker upp och flyttar in. Allt eftersom tiden går så fixas lägenheten till och tillslut har min dröm gått i uppfyllelse. Vid det laget har jag fått några kompisar i stan och jag har inflyttningsfest, alla är naturligtvis väldigt imponerad med min otroligt fina lägenhet. Sen så småningom så hittar jag en karl eller så köper jag mig en hund.

Ja, det är iallafall hur drömsenariot ser ut..

Pussar och kärlek,
Viva

livet leker, eller är det liket som lever ?!

helgen på keb var myspys.
god mat. vin. trevligt sällskap. gosig hund. mario. snöskottning. te i drivan. matlagning.
mmm det var mysigt värre! synd på stormen bara..

nu ska jag snöra på mig pjuxen sen blir det stakträning till tuolla, möter upp johanna och fille halvvägs sen hem till dom för att skotta fram eldstaden. vi ska grilla körv till lunch! tjockis korv med dressing. aaah..
livet leker som fan just nu och jag lever livet! det gäller att lägga sin energi på allt det positiva som finns och att sätta allt det där mindre roliga i nån liten låda. då och då kan man plocka fram det, men inte mer än så!!
den här veckan blir nog kanon,
måndag - grillmys och skidåkning
tisdag  - skidåkning (betygssamtal och förhör) veckans mörka moln.
onsdag - lunchdate med catrin som är på besök hemma, kalle och johanna anländer, middag ute kanske.
torsdag - fortsatt besök från kebaberna
fredag - kanske gränsen, på kvällen lainio
lördag - lainio
söndag - lainio

och det är typ såhär hela våren kommer att se ut!
och jag sprudlar av energi..

puss på er mina pärlor!

Code of the road

Ja, en stor del av svenska befolkningen sitter för tillfället och skriker framför tvn. Fick precis veta att det var skidskytte deras aggressioner gick ut över.. nåja, det är väl positivt att man kan få utlopp framför tvn och inte våldsför sig på andra än på sin höjd tvdosan. Sverige hade kanske sett annorlunda ut om vi bara tog ut vår ilska framför tvsporten. Hustrumisshandel, mobbing och fyllebråk skulle vara ett minneblott. Eller skulle det de? Nä, knappast!
Själv tar jag gärna ut min ilska på medtrafikanter när jag kör bil! Jag svär, skriker och hyttar med nävarna, det är bara jag och mina eventuella passagerare som ser min mörka sida. De personer som jag egentligen skriker åt har ju inte en aning om det. Men där och då är alla kärringar, fitthuvuden och andra fantastiskt fantasirika benämningar. Så skulle Sverige vara bättre om alla tog ut sina aggressioner verbalt på medtrafikanter? Nä, förmodligen inte. Men just för stunden känns det som om man just förvandlats till Hulken och man är totalt ostoppbar!

Jo, hittade en bild som bäst beskriver mitt sinneslag inte bara i trafiken utan också när Hjerpe berättade om Tovetjärn och hans manér..jävla stolle!

Pussar och kärlek,

Viva